AnnaWesterdahl

Jag vet att farsdag var igår och trots att det inte är en högtid jag firat på snart 5 år så vill jag ändå skriva lite om det där med pappor som är bra. I mitt liv har jag haft två toppen pappor. En biologisk och en extra. Jag har haft förmånen att se min extra pappa som min riktiga pappa samtidigt som min biologiska pappa varit min riktigt pappa. En del har tur.

I vanliga fall brukar jag deppa lite så här runt farsdag, och har gjort så av naturliga själ sedan min biologiske pappa dog. Men inte i år. Känns okej i år. Visst saknar jag honom fortfarande och tänker på honom nästan varje dag, men det är okej. Man behöver inte "komma över" någon sorg, man kan acceptera och lära sig leva.

Dagens inlägg och titeln årets bästa pappa vill jag dock tillägna min extra pappa. Han har funnits där i vått och tort sedan jag var tre år gammal. Han har alltid ställt upp och oroat sig när det behövs. Han är expert på att behandla alla sina tre döttrar lika, trots att bara en är biologisk och han har ett enormt hjärta. Utan honom hade jag aldrig klarat mig och han är en av mina största förebilder.

Så pappa, jag älskar dig!