AnnaWesterdahl

Nu är det två veckor tills Jonas saker är i Göteborg och tre veckor tills vi inte längre bor i Skåne. Tre veckor till Karlstad och jag vill verkligen komma igång med hela det där Karlstad livet som jag väntat på hela sommaren men vill verkligen INTE packa ner mina saker i lådor och Jonas saker i andra lådor. Vill ha samma lådor till allt. Tror detta är den stora anledningen till att vi skjuter på packandet. Vill inte vara särbo men vill göra det jag vill. Så är det visst att vara ung och kär och ha ett tjurskalligt sinne och smarthet i hjärnan. För inte vill jag ge upp en så stor sak som det jag drömmer om för att följa Jonas vart han går, inte vill jag belasta honom så. Jag vill inte att Jonas ska vakna om 20 år och vara bitter för att han följde mig och inte tog sina chanser. Därför ska vi bli särbos de närmsta 4 åren åtminstonde. Känns tugnt och konstigt. Packandet går trögt. Precis som om sakerna inte heller vill delas upp...så konstig känsla att flytta ifrån någon som man inte vill flytta ifrån och ändå se fram emot att göra just det.

Nu kanske vissa tycker att det är tidigt att börja packa två veckor innan första flytten men här nere jobbar vi ju ganska mycket som bekant, fast det evrkar som om det kommer lugna ner sig om någon vecka sådär, men vi har ändå mest eftermiddagar och någon strödag här och där att packa på.  Sara kommer ner i veckan också så då försvinner ett par dagar till. Blir nog till och med stressigt på slutet. Själv insåg jag nyss att vi ska leva utan matbord i en vecka ungefär. Som sagt, konstig känsla det här...