AnnaWesterdahl

Nu närmar sig födelsedagen med stormsteg. Är ju en ganska stor grej att fylla 20, i alla fall i min värld då man vid 20 slutligen får göra allt i vuxenvärlden. Pratar självklart om systemet. id 18 får man ju nämligen göra allt annat som hör till vuxenvärlden förutom gå till systemet. Jag har aldrig förstått varför det är så att man blir myndig vid 18 men först får handla alkohol på systemet vid 20. Varför inte då antingen sänka systemåldern eller höja alltihop så man blir myndig först vid tjugo? Dock är detta inget stortbekymmer och jag antar att det fanns ordentligt med anledningar när man valde att dela upp åldrarna så här.

Födelsedagar är alltid lite jobbiga tycker jag. Vill så gärna att pappa ska vara  med om alla de stora händelserna i livet. Att inte ha honom här när jag fyller 20 är lika jobbigt som att fylla 18, ta studenten, konformera sig, fylla 15 o.s.v. Man kan ju tro att efter 5år så ska det vara lättare och det är det ju självklart till viss del. Inte för att jag saknar honom mindre eller för att jag inte tänker på honom varje dag utan för att jag har lärt mig leva med det. Jag kan inte säga att tiden läkt några sår men det är lite som att ha konstant ont någonstans, kanske som en fantomsmärta, det gör ont men man vänjer sig vid det. Blir lite bedövad men kan leva normalt.

Och trotts detta inläggs deppiga karraktär så ska jag ha kul på min födelsedag. Jag ska glädjas åt att fylla 20!