AnnaWesterdahl

Idag vaknade jag till strålande solsken. Mycket trevligt kan jag meddela, gör underverk för humöret. Men runt halv två blev det plötsligt kolsvart och började åska utav bara den. Blixtra och mullra och jag misstänker starkt att det slogner i skogen på andra sidan vägen, i alla fall lät det så. Jag gillar åska. Det är mysigt. Ett av mina tidigaste minnen är från att det åskar och min mamma bodde i Tidaholms "höghus" (det är 6 våningar högt så inte ett särskilt imponerande höghus). Hon hade en balkong och under en filt på balkongen med målarboken i högsta hugg satt jag och min syster och extra pappa. Så väldigt mysigt. Minns även andra åskiga stunder när vi haft högläsning med tända ljus. Med andra ord förknippar inte jag blixtarna och mullrandet med hemskheter utan mysigheter. Därför har min dag inte varit kantad av rädsla utan mysighet. Visst är det lite tråkigt när det är så mörkt att man inte kan göra någonting annat än att titta på regnet men det är trots allt mysigt.

Just nu har några studentföreningar nollningsplanering i vårat gemensamma kök. Av detta har jag lärt mig att om man spelar hög musik i köket och jag har stängt balkongdörren hör jag inte det. Känns bra att veta.