AnnaWesterdahl

Idag har studentkåren anordnat en fadderutbildning för alla faddrar och ansvariga för nollningen och jag måste säga att det var inte mycket att ha. Visst hade det sina roliga stunder, som när vi fick veta att om man vill strypa någon så är det svårt och tar lång tid. Ifall någon tappar en kroppsdel under nollningen ska vi ta med denna i en påse, gärna svalt. Ifall någon skulle få ett hål i magen där tarmarna ploppar ut går det inte att trycka in dem för kroppen trycker bara ut dem igen, däremot ska man hålla en fuktig trasa mot dem. Har ma inget vatten att fukta trasan med är det bättre att använda urin än alkohol. Ja, ni hör ju vilken nollning kåren förväntar sig, vi hoppas att vi inte ska leva upp till de förväntningarna.

 

Arg har jag också varit. Särskilt när han som skulle föreläsa om diskriminering och kränkande behandling säger saker som "kvinna eller man, nånting är man", "Nationaliteter kan bygga på olika raser" och "män som klär sig i kvinnokläder" (som en beskrivning av hur man är transperson). Som kommentar till det första citatet har snubben uppenbarligen missat en hel del av debatten de senaste typ 10 åren. Indelningen av människor i enbart man och kvinna är förlegad, det är bara att vänja sig. Om det andra citatet säger jag bara WHAAAAT!?!. Och tredje vet jag inte ens om kommentar är nödvändigt.  För att vara en föreläsning om hur vi ska undvika att diskriminera så fick vi många direkta exempel på hur vi INTE ska göra.

 

Men dagen har inte varit helt bortkastad. Fick fika. Kom på att vi kan få rullstolsburna nollor, vilket vi glömt och vilket jag skäms över att vi glömt. Måste fundera på hur det ska fungera och komma på en lösning. Tror dock det kommer funka utmärkt med en hel del av schemat vi har nu. Jag har även fått höra att det är okej att sjukvårdsansvarige gråter och kräks bara den samlar sig sedan. Det låter bra i mina öron för inte vet jag hur jag ska hålla mat i magen om någon kommer med ett benbrott där benpiporna hänger ut. Fick även en uppfriskning i HLR vilket var jäkligt nyttigt. Så inte en helt bortkastad dag.

 

Idag på gymmet blev jag väldit stolt över mina framsteg den här terminen. Mitt mål var att klara av en halv mil på crosstrainern utan att behöva använda astmamedicinen. 30 minuter på crosstrainern senare har jag tagit mig 5 km och har inte haft mer puls än runt 165 ( Tilläggas bör att jag i början hade väldigt mycket högre puls än så efter bara 1-2 km). Återhämtningen gick också fort och jag är fett stolt över mig själv. Svårt att inte vara det. Jag har brottats med min ansträngningsastma i kombo med dålig kondis i 10 år och nu känns det gött att kunna träna utan att behöva ta medicin bara för att man ska röra lite på sig. Så hejja hejja alla ni där ute som har satt upp mål och som vill nå dem. Sjävl ska jag luta mig tillbaka och sätta upp nya mål för nästa termin.

 

Vilken dag gårdagen var. Började 11 med kommitemöte och sen höll vi igång med fadderhäng till klockan var typ 18. Vidare drog vi oss mot campus och den stora campusfesten. Kort kan hela dagen, kvällen och natten beskrivas med att jag är extremt trött idag. Vill mest sova så lär bli sängen väldigt tidigt. Tur hade vi med vädret, vilket spelar väldigt stor roll om man ska festa ute hela dagen och de allra flesta som deltog i aktiviteterna höll god min hela vägen in i mål. Väldigt lyckat och skoj.

 

...tänd ett litet ljus. Det är tydligen vad man ska göra. Mörkrädda kan tända lampan men vad kan läkarrädda göra? Strunta i att gå till doktorn? Tror inte det. Den här veckan har varit väldigt fokuserad på en sak. LÄKARBESÖKET!

Jag har ju som vissa kanske läst tidigare lite problem med magen. Nu har jag varit på ytterligare en undersökning. En gastroskopi. För er som inte vet vad det innebär så är en gastroskopi när en slang tjock som ett lillfinger körs ner i magen på en för ta lite kort på magsäcken och tarmarna. Man tar även prov på tolvfingertarmen. Min läkarskräck går inte ihop med denna typ av undersökning. Kalla mig löjlig men jag får verkligen panik av läkare och sjukhus. De fick helt enkelt droga mig så pass att jag inte minns något av undersökningen alls. Läkaren sa dock att de inte sett något konstigt och att vi får vänta ett tag på provsvaren. Alla sköterskor var jättefina och klappade om mig och var väldigt förstående i min panik inför besöket och jag kände mig jättedum som var så himla rädd. Tur att jag är stark nog att be om hjälp när jag är rädd så en av mina fina vänner var med mig och hjälpte mig igenom dagen. Tur att man har de där!

Som förmiddags utflykt idag begav vi, jag, farmor och röda faran (farmors rollator), oss till Lena borg. Jag är ju mer eller mindre uppvuxen här i Kungslena så självklart har jag bara varit vid borgen en gång förut och det minns jag inte för jag var så liten. Den här helgen bad jag dock farmor att vi skulle åka dit eftersom vi läser historia nu och jag kan sätta in det jag ser i en kontext. Det var verkligen en upplevelse. Lena borg ligger på en kulle bakom Kungslena och blickar ut över byn. Från början har borgen inte varit en skyddsborg direkt men den ligger verkligen så att man ser om byn skulle behöva skyddas. Man kanske även kan se det som att byborna måste se upp mot kungligheten som bodde i borgen och detta stärker ju kunglighetens plats i samhället som högre stående varelser än bönderna som bodde här. I alla fall så var det väldigt fint och väldigt gripande att gå i det gamla borgköket och fundera på livet då och nu. Har jag tur så är det uppehållsväder imorgon så vi kan åka till några gamla gravar som ligger här i närheten!

 

 

 

 

Min farmor är världens finaste farmor. Det finns säkert fler världens finaste farmödrar där ute och det är okej. Det är det som är bra med att ha varsin egen värld. Min farmor kan vara finast i min värld och din farmor kan vara finast i din!

 

I alla fall...när man besöker min farmor får man massa mat och oändliga historier om hur det varit när hon växte upp och när min pappa växte upp. De flesta historier har jag hört tusentals gånger men jag gillar fortfarande att höra henne berätta dem för det är fint att hon fortfarande kan det och jag uppskattar att hon minns dem och kan forsätta upprepa dem för mig. Jag inbillar mig att jag då kanske kommer komma ihåg dem och kan återberätta mycket av dem för mina framtida barn en dag. Särskilt berättelser om min pappa, det känns extra viktigt att minnas dem eftersom mina framtida barn aldrig kommer få träffa honom.

 

Idag har hon dock berättat hur hon insåg att hon var stökig (Tro mig, du har inte sett stökig förens du varit hos min farmor). Hon har nämligen skält på sina söner i alla år för att de inte städar efter sig och att hon måste plocka upp efter dem. Så, när den siste flyttat hemifrån insåg hon att det inte blev mindre stökigt och då plötsligt slog det henne. Det var inte sönerna som var stökiga, det var hon. Detta tycker jag är en fin berättelse om självinsikt och hur vi ofta inte har någon alls utan är så inkörda på det vi själva tror så vi glömmer att öppna ögonen och se oss omkring. Jag hoppas jag får fler sådanna här fina historier att lägga på minnet under helgen...

jag försöker verkligen bli av med mitt sockerberoende. Hat jobbat jättehårt på det de senaste veckorna. Typ bara ätit godis en dag i veckan och försökt att inte ha socker i thet och sådanna saker. Men den här helgen spenderar jag hos farmor och som vanligt går jag till godisskålen det första jag gör och trycker i mig godis utan att tänka. Sen kommer jag på vad jag gjort och så vips är jag ett sockermonster som bara MÅSTE ha mer. Kan inte sluta. Det är ju så gott. Och nu tänker väl några människor att "Skaffa dig lite självbehärskning människa" och jag är ledsen, men jag har ingen. Önskar att jag hade det men icke sa nicke. Nada finns det... Så nu ska jag äta lite mer socker och hoppas att jag klarar av att ta mig ur detta nästa vecka istället....

Eller??

 

Alldeles alldeles underbar. Min dag har bara sprungit iväg, eller försvunnit. Jag har suttit i solen och skrivit på vad som kommer bli min examinationsuppgift i SO så småningom och haft det allmänt gött. Pluggeffektiviteten var låg men humöret på topp. Inte är det alltid lätt att motivera sig en solig söndag.

 

Jag har även varit på gymmet en sväng, gick dit och gick hem vilket innebär 2x40 mins promenad och 20min ben/armpass och 30min core. Så ordentligt med träning blev det. Känns gött i kroppen.

 

En kompis ringde också och frågade om jag ville ta hennes vikarieplats i en 6a imorgon så det ska jag också göra. Vem vill inte vikariera för vikarien. Var evigheter sedan jag jobbade nu så ska bli riktigt skoj. Och jag har förberett mig genom att ladda plattan full med mattekluringar och lite svenska uppgifter. Ifall det inte skulle finnas en planering menar jag.

Nästan så här varmt och skönt har det varit idag!

Idag har jag varit på LÄSKs idrottstid och deltagit i diverse lekar. Temat för idag var "tävla mot kommittén" så det är vad alla LÄSKare har gjort. Eller ja, alla var väl att ta i men några tappra själar som trodde att de hade en chans. Men haha, tji fick de för årets kommitté är ju ganska fenomenal så vi vann. Såklart. Ingen hade väl trott något annat.

 

Jag har även haft en utekväll som varade i 50 minuter (det inkluderar resan till och från stället vi besökte). Tekniskt sett var det väl inte en utekväll men eftersom jag inte lever världens mest partyliv så räknar jag även de små utekvällarna. Det var en kompis band som spelade i en musiktävling så vi gick ditt och visade vårt support och röstade på dem. Så nu håller vi tummarna fö att de ska vinna antingen tävlingen och få åka på riksfinal eller att de ska få vara med och spela på Putte i Parken i sommar. Eller ja, varför inte både och? Det var kul att höra dem och de var väldigt bra så det var inte en dålig utekväll...bara en väldigt kort en...

 

Okej, jag hade tänkt bjuda på en bild på ett annat nöje men det verkar inte funka så ni får klara er utan...

 

Jag spenderar ytterligare en fredagskväll ensam. Idag tittar jag på filmen "Alla älskar Alice" och jag kan inte tänka på annat än att så får man inte behandla sina barn. Jag skiter i om föräldrar är osams eller skiljer sig. Man måste alltid ALLTID sätta barnen i främsta rummet. Det är ju till och med den tredje artikeln i barnkonventionen... "Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn" (http://unicef.se/barnkonventionen). Skilsmässa rör i allrs högsta grad barnen och man kan inte bete sig som föräldrarna i filmen gör. Den enda vettiga människan verkar vara Anna, kvinnan som Alice pappa blir tilsammans med, bortsett från det faktum att hon har en affär med en gift man verkar hon sätta barnen främst och gör så gott hon kan.

 

Nu är det ju verkligen inte så att jag är emot skilsmässa. Jag tycker att man ska göra det som är bäst för än själv och för barnen. Ibland är det bäst att skilja sig och det är inget fel i det. Men man måste sköta det snyggt. Föräldrar som inte har förmågan att sätta sina barn i främsta rummet i alla lägen kanske inte borde ha barn...

Jaha, då tänkte jag plocka upp det här med bloggande igen. Blir ju lite sporadiskt när jag är i farten men nu känner jag för att prova igen. Har egentligen massa att skriva av mig om men känner att eftersom jag börjar kunna släppa det som hänt och blicka framåt så kanske det är dumt att riva i sår som inte blöder så att säga. Vet inte i vilken omfattning jag kommer sköta den här bloggen nu men det märker vi. Jag pluggar på och mår bra i alla fall så mormor och morfar kan sluta oroa sig när de läser detta :p.