AnnaWesterdahl

Idag börjar utmaning ECO. Jag har alltid en ursäkt för att inte handla ekologiskt. Den som håller i de flesta lägen är att det är så mycket dyrare än annan mat. Denna månad ska jag dock testa detta argument helt sonika genom att köpa ekologiska produkter i så stor utsträckning som möjligt. Om pengarna inte räcker får jag väl leva på nudlar eller linser eller nått sista veckorna. Om pengarna räcker så kan jag ju börja handla mer ekologiskt. Tycker det låter som en bra utmaning :)

Nyfikna är ni allt, alla människor på internet. Kan inte annat än le när jag ser hur många som läste mitt senaste inlägg. Brukar ha 10-15 läsare om dagen vilket jag tycker är okej, men just ultraljudsinlägget lockade mycket folk, hela 91 unika besökare om vi ska vara petiga. Tyvärr tror jag inte att särskilt många av de som läste läste för att de var bekymrade över min hälsa utan de undrade om jag och min vän var lesbiska och skulle ha barn. Älskar vad ett litet välplacerat facebookinlägg kan göra. Helt klart ett roligt socialt experiment.

Är det någon mer än jag som är sjukt nervös när det kommer till läkarbesök? Blir så där löjligt nervös och tror att man har alla dödliga sjukdomar som finns? Jo, så blir jag så igår när jag skulle till läkaren hade jag massa tumörer i magen allra minst, vilket såklart visade sig vara fel. Men eftersom jag är sådär nojig så är det tur att jag har fina vänner som ställer upp och följer med och håller handen. Det är så det ska vara!

 

Anledningen till mitt läkarbesök var att jag har ont i magen helt utan anledning typ 2ggr i månaden. Min kära extrafar har också det och hans beror på en magmun som läcker magsyra, så logiskt nog är det vad jag trott att jag också har. Den åkomman är inget man direkt kan göra något åt så därför har jag inte sökt hjälp. Logiskt eller hur? Men är man skraj för doktorn så är man. Efter en rad kraftiga anfall i sommras fick jag dock söka läkarhjälp för detta. Igår var jag då på ultraljud för att kolla upp vad som var fel och det visade sig att jag har några små gallstenar som KAN vara orsak till mina smärtor. Med andra ord, det går att fixa. Nu ska jag bara vänta på om läkarna beslutar att det ska fixas eller om jag ska fortsätta att leva med det. Men skönt att det var något där inne som orsakar smärtorna så jag inte bara inbillar mig...

Den här helgen har varit tung... I lördags läste jag något ofattbart på facebook och sedan har tankarna farit åt alla håll. En 14åring, som inte lever mer. En 14åring som jag barnvaktat och lekt med när han var mindre. En 14åring jag säkert inte sätt på 12 år. En 14åring jag en gång kände men som inte skulle veta vem jag är. Det är tungt trots det. Tungt med död i så unga åldrar. Ingen kan väl gå oberörd. Jag önskar hans familj allt gott och tänker på dem massor och skickar så mycket ork jag bara kan. Vet hur tungt det är att förlora en familjemedlem. Att begrava någon som livet inte var slut för en, som det knappt hade börjat för. Jag önskar jag kunde säga till den här familjen att tiden läker alla sår, att det blir bättre med åren. Saknaden försvinner dock aldrig och den blir inte mindre eller svagare. Men man lär sig leva med den, man gör den till vardag. Så om någon i familjen till denna pojke mot för modan skulle läsa det här så vill jag  bara säga, ta en dag i taget och glöm inte andas, det finns massor av mäniskor som har er i tankarna!

 

Har precis kommit hem från en underbar föreläsning med Anders Olsson. Han var verkligen hur inspirerande som helst att lyssna på och det var precis den positiva attityd jag behöver matas med just nu. Så väldigt bra! Och att jag aldrig kommer se på en second-hand affär igen gör mig ingenting så länge jag inte behöver vara först i världen med att bli ihjälslagen av min egen protes....

Idag hade vi redovisningar i skolan om fältstudier vi varit ute på skolor och gjort. Var nog en av de bättre redovisningstillfällen klassen haft på länge och tyvärr tror jag att det till största delen berodde på att vi var helklass. Den andra halvklassen verkar så mycket positivare och gladare. Ni vet, gräset är alltid grönare på andra sidan...

 

Resten av dagen har jag spenderat med att plugga, först med lite goda vänner och sedan ensam i mitt hem. Blev en lång dag och nu är jag helt slut. Äntligen har dock en lång nedåtgående spiral av negativa tankar lättat och sakta börjar färden uppåt. Alltid lika skönt när en sådan period är över...

 

Mitt studentliv kretsar mycket runt mat känns det som. Vad passar bra i lunchlådor? Vad kan man äta kallt så man slipper köa vid micron? Vad har jag råd med denna månad? Allt detta är ju ändå saker som kräver att man funderar och planerar sin diet. Jag personligen tar ju heller inget studielån så min budget brukar vara snäppet tightare än många andras. Därför har jag blivit lite av en expert på matlådor. Bäst brukar pajer, sallader och olika gratänger eller lasanger vara. Allt ihoprört med sås och allt. Då blir det inte tort när man micrar. Imorgon blir det dock en riktig favorit. Pankakor, kalla med hemmagjort äppelmos, Kommer bli toppen!

 

Ikväll jar jag höstmys helt ensam i min lägenhet. Har druckit the i glas för att det känns fint och tänt levandeljus och sitter med en stickning samtidigt som en film rullar i bakgrunden. Inte en helt pissig måndagskväll om jag får säga det själv. Och välförtjänt vardagslyx är det också för pluggat har jag gjort, hela dagen, och tränat någon timme så där. Jag känner mig duktig!

 

Ja, den bästa resan denna sommar har jag ju inte ens beskrivit här. Det var så klart överraskningssemestern till Oslo. Överraskad blev jag och lycklig. Det var ett fint sommarminne! Här kommer bildbomben från den resan:

 

Då är det ganska exakt 2 månader sedan jag skrev något senast. Gick sådär med att uppdatera min sommar. Hände för mycket med nollning och skolstart och allt. Ska försöka ta tag i det hela igen. Är ju ingen storbloggare utan bloggar när andan faller på. Lite som resten av min familj. Vi gillar inte att ha sktiva bloggar, det är ju ingen sport.

 

Som jag sa var det ju nollning i slutet av augusti början av september. Det brukar vara en skojig process det där men i år vet jag inte. Jo det var kul, men inte alls lika kul som förra året. Inte i närheten ens. Berodde nog mycket på allt för höga förväntningar. Men lite skoj var det. Tillräckligt för att jag ska göra det igen nästa år.

 

Sedan har ju skolan rullat på och vardagen smugit sig in. Läser Kreativ matematik nu och det är ganska så skoj. Vi får massor av didaktiska exempel och så. Känner mig mycket säkrare på matten en på svenskan. Känns lättare på något vis...

 

Avslutningsvis vill jag hälsa mormor och morfar välkomna till den bloggläsande kretsen! Vet inte hur ofta ni läser men, Hej på er. Kul att ni läser här ibland...