AnnaWesterdahl

Samboliv är toppen, för det mesta. Idag, lite sådär. Ibland går man visst varandra på nerverna har jag hört, ska dock vara helt normalt om jag förstått saken rätt. Skönt att vi är normala då... Enligt mitt sätt att se på det så måste man våga tjafsa och gräla lite ibland. Inte att man måste göra det men man måste våga om man behöver. Bara man inte går och lägger sig osams så är det lugna puckar. Någon som har ett annat sätt att se på saken? Problemet med min sambo är bara att han är sjukt konflikträdd så man vill inte riktigt gräla med honom för det är svårt. Så när man gör det blir man nästan lite glad för att han för en gång skull står på sig. Knasigt det där. Jaja, nu ska jag bli utfodrad, hade en liten insident på gympan så sambon fixar mackor :) Han är rätt toppen ändå!