Jag hör dåligt och jag fattar trögt

Ibland gör det ont i mig när människor stöttar mig i min kamp när kampen är mot andra men när de själva blir objektet för kampen så är det ett annat ljud i skällan. Kampen jag pratar om är såklart mitt mål att i år ta tag i och våga tala om vad jag tycker. Att våga stå på mig i min antirasism, i min feminism och i min rätt att vara jag. Men visst är det spännande med människor som tycker att den kampen är bra, tills de själva säger något rasistiskt eller sexistiskt eller nekar mig rätten att vara jag. Då hux-flux ska jag sluta krångla och de är inte säkra på var de har mig. En intressant iaktagelse så här en måndag...

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0