6 timmar senare...

Då har vi spelat i 6 timmar. Mina ögon är trötta och kroppen konstigt stel. Det var den dagen det. Det var så här en höll på i sin barndom alltså. Varje dag. Det är ju rätt knäppt. Nu ska jag nog gå ifrån datorn för idag. Känns som jag suttit tillräckligt nu. Är imponerad över hur männsikor som spelar hela dagarna orkar. Jag har liksom fått ont i axlarna.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0