We're not gonna take it

Så idag har jag blivit påhoppad av en arg skidåkare. Det var en spännande upplevelse. Hen undrade om jag var tvungen att gå bredvid skidspåret för det gör ju att det inte kan finnas fler spår bredvid varandra (till saken bör tilläggas att där jag gick var det en upptrampad gång så många människor går där). Jag sa att jag ville gå där och att jag gillade den rundan och hen tyckte att jag kunde gå någon annanstans när det var skidsäsong för det är ju inte många månader om året som en kan åka skidor. Såklart upplever jag detta fenomen som väldigt spännande. Jag gick inte i något skidspår utan bredvid, noga att inte förstöra för de som vill åka skidor. Med skidåkarens logik skulle ju jag kunna vara lika arg på hen för om hen, och andra skidåkare, inte åkte just där jag vill gå så skulle jag ju kunna å på hela stigen och inte behöva hålla mig till halva. Jag tycker alltid det är spännande med människor som anser sig ha rätt att stanna en och tala om för en att de tycker att en gör något fel. Det hjälper ju liksom ingen. Men jag hoppas att skidåkaren kände sig bättre till mods efter att hen fått lätta sitt hjärta. Tyvärr la hela händelsen en liten tråkig attityd över resten av min promenad, men jag får ju fler tillfällen att ta en trevlig promenad under kvällen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0