AnnaWesterdahl

I går satte jag mig på tåget ner till Göteborg för en lång weekend. Är så lyxigt att få spendera så mycket tid med någon man tycker mycket om och eftersom han inom några månader flyttar långt bort så får man passa på. Tyvärr blev min studiegrupp lidande av min resa, vilket inte känns helt okej. Till mitt fösvar kan jag dock säga att jag inte visste att vi skulle ha ett grupparbete klart på tisdag när jag bokade resan eftersom den informationen kom sent. Som tur är så är min grupp ganska förstående och jag försöker dra mitt strå till stacken fast på avstånd. Så imorgon ska jag fixa med rekvisita och kråkmask. Kommer bli en toppen redovisning och gruppen hade gjort ett toppen arbete idag.

 

Mer idag så har jag börjat fundera kring min undersökning och således börjat nörda in mig helt på algebra på lågstadiet. Tycker de tär spännandne hur något så abstrakt och svårt som ekvationer kan göras om till konkret material och så vips kan 6åringar lösa uppgifterna. Verkligen häftigt och om jag får till det bra så kommer undersökningen bli hur bra som helst.

 

Annars har dagen ägnats åt julklappar och andra hemligheter så inget jag kna delge men bra kommer det bli!

 

Har bokat resa hem till Tidaholm den 29 november. Känns bra. Vill hem och träffa familjen, känns som om jag kan tänkas behöva det...

 

Nu börjar det närma sig en flytt igen. Jag ska flytta till en större lägenhet med en kompis och det är rena djungeln att öfrsöka få ihop det. Idag är det försäkringen som åker på ett försök. Det visar sig dock svårare än jag tänkt. Trodde bara det var att säga "Hej, vi ska flytta ihop och vi vill ha en hemförsäkring." Så enkelt är det dock inte. Nej nej, för vi är ju inte riktiga sambos utan vänner som ska bo ihop så då får man inte ha samma hemförsäkring utan man ska ha olika. Jag måste alltså ha en och hon en, för samma hem. Helt knasigt men så är det. Blir väl bara till att svälja det och vara nöjd. Försäkringsbolaget är väldigt hjälpsamma i alla fall, för jag fattar ju inget av det här men de förklarar och förklarar. Nu måste jag skriva ett tack-mail så de förstår att jag uppskattar tiden. sen får det räcka med flytt för idag, skjuter verkligen på packandet här...

Idag börjar utmaning ECO. Jag har alltid en ursäkt för att inte handla ekologiskt. Den som håller i de flesta lägen är att det är så mycket dyrare än annan mat. Denna månad ska jag dock testa detta argument helt sonika genom att köpa ekologiska produkter i så stor utsträckning som möjligt. Om pengarna inte räcker får jag väl leva på nudlar eller linser eller nått sista veckorna. Om pengarna räcker så kan jag ju börja handla mer ekologiskt. Tycker det låter som en bra utmaning :)

Nyfikna är ni allt, alla människor på internet. Kan inte annat än le när jag ser hur många som läste mitt senaste inlägg. Brukar ha 10-15 läsare om dagen vilket jag tycker är okej, men just ultraljudsinlägget lockade mycket folk, hela 91 unika besökare om vi ska vara petiga. Tyvärr tror jag inte att särskilt många av de som läste läste för att de var bekymrade över min hälsa utan de undrade om jag och min vän var lesbiska och skulle ha barn. Älskar vad ett litet välplacerat facebookinlägg kan göra. Helt klart ett roligt socialt experiment.

Är det någon mer än jag som är sjukt nervös när det kommer till läkarbesök? Blir så där löjligt nervös och tror att man har alla dödliga sjukdomar som finns? Jo, så blir jag så igår när jag skulle till läkaren hade jag massa tumörer i magen allra minst, vilket såklart visade sig vara fel. Men eftersom jag är sådär nojig så är det tur att jag har fina vänner som ställer upp och följer med och håller handen. Det är så det ska vara!

 

Anledningen till mitt läkarbesök var att jag har ont i magen helt utan anledning typ 2ggr i månaden. Min kära extrafar har också det och hans beror på en magmun som läcker magsyra, så logiskt nog är det vad jag trott att jag också har. Den åkomman är inget man direkt kan göra något åt så därför har jag inte sökt hjälp. Logiskt eller hur? Men är man skraj för doktorn så är man. Efter en rad kraftiga anfall i sommras fick jag dock söka läkarhjälp för detta. Igår var jag då på ultraljud för att kolla upp vad som var fel och det visade sig att jag har några små gallstenar som KAN vara orsak till mina smärtor. Med andra ord, det går att fixa. Nu ska jag bara vänta på om läkarna beslutar att det ska fixas eller om jag ska fortsätta att leva med det. Men skönt att det var något där inne som orsakar smärtorna så jag inte bara inbillar mig...

Den här helgen har varit tung... I lördags läste jag något ofattbart på facebook och sedan har tankarna farit åt alla håll. En 14åring, som inte lever mer. En 14åring som jag barnvaktat och lekt med när han var mindre. En 14åring jag säkert inte sätt på 12 år. En 14åring jag en gång kände men som inte skulle veta vem jag är. Det är tungt trots det. Tungt med död i så unga åldrar. Ingen kan väl gå oberörd. Jag önskar hans familj allt gott och tänker på dem massor och skickar så mycket ork jag bara kan. Vet hur tungt det är att förlora en familjemedlem. Att begrava någon som livet inte var slut för en, som det knappt hade börjat för. Jag önskar jag kunde säga till den här familjen att tiden läker alla sår, att det blir bättre med åren. Saknaden försvinner dock aldrig och den blir inte mindre eller svagare. Men man lär sig leva med den, man gör den till vardag. Så om någon i familjen till denna pojke mot för modan skulle läsa det här så vill jag  bara säga, ta en dag i taget och glöm inte andas, det finns massor av mäniskor som har er i tankarna!

 

Har precis kommit hem från en underbar föreläsning med Anders Olsson. Han var verkligen hur inspirerande som helst att lyssna på och det var precis den positiva attityd jag behöver matas med just nu. Så väldigt bra! Och att jag aldrig kommer se på en second-hand affär igen gör mig ingenting så länge jag inte behöver vara först i världen med att bli ihjälslagen av min egen protes....

Ikväll jar jag höstmys helt ensam i min lägenhet. Har druckit the i glas för att det känns fint och tänt levandeljus och sitter med en stickning samtidigt som en film rullar i bakgrunden. Inte en helt pissig måndagskväll om jag får säga det själv. Och välförtjänt vardagslyx är det också för pluggat har jag gjort, hela dagen, och tränat någon timme så där. Jag känner mig duktig!

 

Kan ni tänka er att de har skrattspeglar i Mariebergsskogen??