AnnaWesterdahl

Idag har jag något som jag brukar kalla för en hungrig dag. Det innebär att jag kan äta hur mycket som helst och blir inte mätt. Jag har ingen aning om vad dessa dagar beror på eller vad jag ska göra åt dem. De kommer ibland och brukar aldrig vara mer än typ 24h. Problemet är att jag försöker sluta småäta just nu (och nej, fenomenet kan inte bero på det, jag har denna känsla även när jag småäter som en tok). Men att jag försöker sluta småäta gör att jag inte vill äta massa bara för att jag inte kan bli mätt. Så jag tänkte att google är min vän och sökte på konstant hunger och fick upp en artikel från aftonbladets viktklubb som talar om för mig att min hunger kan vara ett behov av sex :p. Egentligen listar de 10 orsaker till varför en kan känna sig hungrig fast än en egentligen borde vara mätt men bara tre passar på mig. Så antingen har jag förlite sex, drickr för dåligt eller har för mycket hjärnkemikalier. Så är det inte sex så kan det vara att min kropp producerar cannbies liknande ämnen som gör mig hungrig. Låter som vettiga saker. Nämnde jag att artikeln helt saknar källor och med andra ord kan den vara helt påhittad. Jag skulle definitivt tro att det är en rimlig möjlighet. Här är hela artikeln om någon vill kolla in den själv: http://viktklubb.aftonbladet.se/v4/hem/openarticle/10260084/

Så, träningen kanske inte gav tillbaka min studiemotivation precis men det var skönt och kul och lugnande. Fast jag trodde att jag skulle dö ett par gånger och kommer antagligen inte ur sängen imorgon. Jag tror och hoppas att studiemotivationen infinner sig imorgon. Har ju de där examinerande imorgon som jag inte börjat förbereda riktigt än så jag kommer få ägna förmiddagen åt det helt enkelt. Men det ska nog gå bra, har ju gjort uppgifterna och läst materialet. Bara att tänka lite så tror jag att det ska bli bra sen.

Då var den här igen, den där tiden på året när allt är lite gråare. Alla lite lessnare. Vinden lite kallare. Ensamheten lite större. Och precis som alla år så kommer årsdagen från den hemska dagen precis som ett brev på posten mitt i den vanliga "nu-är-julen-över-och-det-nya-året-har-börjat-vad-ska-jag-ta-mig-till" ångesten. I år känns det inte mindre jobbigt än förra året eller året innan det. Men mer hoppfullt. Inte like mycket jag saknar dig som jag älskar dig. Känns fint på något sätt. Och nu är det slut för i år så nu kan det nya året verkligen börja.

 

 

Då har vi spelat i 6 timmar. Mina ögon är trötta och kroppen konstigt stel. Det var den dagen det. Det var så här en höll på i sin barndom alltså. Varje dag. Det är ju rätt knäppt. Nu ska jag nog gå ifrån datorn för idag. Känns som jag suttit tillräckligt nu. Är imponerad över hur männsikor som spelar hela dagarna orkar. Jag har liksom fått ont i axlarna.

Idag är det ett stort projekt på gång i den lill lägenheten i Göteborg. Här ska jag och partnern spela Age of Empires III på mac. Så mycket jobb. Men nu verkar han hittat vad som är fel så nu ska vi nog prova igen. Åh härliga barndomsminnen som ger mig pirr i magen.

Nu kändes det som om det är dags att ta ett nytt tag i det här bloggandet. Har inte riktigt haft tid och ork med det under året som gott. Kort kan en säga att 2013 var ett skitår för mig men jag ser fram emot 2014 med allt vad det har att erbjuda. Jag gjorde dock mycket kul 2013 så helt bortkastat var det inte och fån och med nu ska jag försöka fokusera på det positiva i mitt liv. 2014 ska bli ett år när jag samlar på ork och energi och glada stunder. Vi får väl se hur det går, men det är väl värt ett försök.

 

år 2013

 

Idag på gymmet blev jag väldit stolt över mina framsteg den här terminen. Mitt mål var att klara av en halv mil på crosstrainern utan att behöva använda astmamedicinen. 30 minuter på crosstrainern senare har jag tagit mig 5 km och har inte haft mer puls än runt 165 ( Tilläggas bör att jag i början hade väldigt mycket högre puls än så efter bara 1-2 km). Återhämtningen gick också fort och jag är fett stolt över mig själv. Svårt att inte vara det. Jag har brottats med min ansträngningsastma i kombo med dålig kondis i 10 år och nu känns det gött att kunna träna utan att behöva ta medicin bara för att man ska röra lite på sig. Så hejja hejja alla ni där ute som har satt upp mål och som vill nå dem. Sjävl ska jag luta mig tillbaka och sätta upp nya mål för nästa termin.

 

Vilken dag gårdagen var. Började 11 med kommitemöte och sen höll vi igång med fadderhäng till klockan var typ 18. Vidare drog vi oss mot campus och den stora campusfesten. Kort kan hela dagen, kvällen och natten beskrivas med att jag är extremt trött idag. Vill mest sova så lär bli sängen väldigt tidigt. Tur hade vi med vädret, vilket spelar väldigt stor roll om man ska festa ute hela dagen och de allra flesta som deltog i aktiviteterna höll god min hela vägen in i mål. Väldigt lyckat och skoj.

 

...tänd ett litet ljus. Det är tydligen vad man ska göra. Mörkrädda kan tända lampan men vad kan läkarrädda göra? Strunta i att gå till doktorn? Tror inte det. Den här veckan har varit väldigt fokuserad på en sak. LÄKARBESÖKET!

Jag har ju som vissa kanske läst tidigare lite problem med magen. Nu har jag varit på ytterligare en undersökning. En gastroskopi. För er som inte vet vad det innebär så är en gastroskopi när en slang tjock som ett lillfinger körs ner i magen på en för ta lite kort på magsäcken och tarmarna. Man tar även prov på tolvfingertarmen. Min läkarskräck går inte ihop med denna typ av undersökning. Kalla mig löjlig men jag får verkligen panik av läkare och sjukhus. De fick helt enkelt droga mig så pass att jag inte minns något av undersökningen alls. Läkaren sa dock att de inte sett något konstigt och att vi får vänta ett tag på provsvaren. Alla sköterskor var jättefina och klappade om mig och var väldigt förstående i min panik inför besöket och jag kände mig jättedum som var så himla rädd. Tur att jag är stark nog att be om hjälp när jag är rädd så en av mina fina vänner var med mig och hjälpte mig igenom dagen. Tur att man har de där!

Min farmor är världens finaste farmor. Det finns säkert fler världens finaste farmödrar där ute och det är okej. Det är det som är bra med att ha varsin egen värld. Min farmor kan vara finast i min värld och din farmor kan vara finast i din!

 

I alla fall...när man besöker min farmor får man massa mat och oändliga historier om hur det varit när hon växte upp och när min pappa växte upp. De flesta historier har jag hört tusentals gånger men jag gillar fortfarande att höra henne berätta dem för det är fint att hon fortfarande kan det och jag uppskattar att hon minns dem och kan forsätta upprepa dem för mig. Jag inbillar mig att jag då kanske kommer komma ihåg dem och kan återberätta mycket av dem för mina framtida barn en dag. Särskilt berättelser om min pappa, det känns extra viktigt att minnas dem eftersom mina framtida barn aldrig kommer få träffa honom.

 

Idag har hon dock berättat hur hon insåg att hon var stökig (Tro mig, du har inte sett stökig förens du varit hos min farmor). Hon har nämligen skält på sina söner i alla år för att de inte städar efter sig och att hon måste plocka upp efter dem. Så, när den siste flyttat hemifrån insåg hon att det inte blev mindre stökigt och då plötsligt slog det henne. Det var inte sönerna som var stökiga, det var hon. Detta tycker jag är en fin berättelse om självinsikt och hur vi ofta inte har någon alls utan är så inkörda på det vi själva tror så vi glömmer att öppna ögonen och se oss omkring. Jag hoppas jag får fler sådanna här fina historier att lägga på minnet under helgen...

jag försöker verkligen bli av med mitt sockerberoende. Hat jobbat jättehårt på det de senaste veckorna. Typ bara ätit godis en dag i veckan och försökt att inte ha socker i thet och sådanna saker. Men den här helgen spenderar jag hos farmor och som vanligt går jag till godisskålen det första jag gör och trycker i mig godis utan att tänka. Sen kommer jag på vad jag gjort och så vips är jag ett sockermonster som bara MÅSTE ha mer. Kan inte sluta. Det är ju så gott. Och nu tänker väl några människor att "Skaffa dig lite självbehärskning människa" och jag är ledsen, men jag har ingen. Önskar att jag hade det men icke sa nicke. Nada finns det... Så nu ska jag äta lite mer socker och hoppas att jag klarar av att ta mig ur detta nästa vecka istället....

Alldeles alldeles underbar. Min dag har bara sprungit iväg, eller försvunnit. Jag har suttit i solen och skrivit på vad som kommer bli min examinationsuppgift i SO så småningom och haft det allmänt gött. Pluggeffektiviteten var låg men humöret på topp. Inte är det alltid lätt att motivera sig en solig söndag.

 

Jag har även varit på gymmet en sväng, gick dit och gick hem vilket innebär 2x40 mins promenad och 20min ben/armpass och 30min core. Så ordentligt med träning blev det. Känns gött i kroppen.

 

En kompis ringde också och frågade om jag ville ta hennes vikarieplats i en 6a imorgon så det ska jag också göra. Vem vill inte vikariera för vikarien. Var evigheter sedan jag jobbade nu så ska bli riktigt skoj. Och jag har förberett mig genom att ladda plattan full med mattekluringar och lite svenska uppgifter. Ifall det inte skulle finnas en planering menar jag.

Nästan så här varmt och skönt har det varit idag!

Jag spenderar ytterligare en fredagskväll ensam. Idag tittar jag på filmen "Alla älskar Alice" och jag kan inte tänka på annat än att så får man inte behandla sina barn. Jag skiter i om föräldrar är osams eller skiljer sig. Man måste alltid ALLTID sätta barnen i främsta rummet. Det är ju till och med den tredje artikeln i barnkonventionen... "Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn" (http://unicef.se/barnkonventionen). Skilsmässa rör i allrs högsta grad barnen och man kan inte bete sig som föräldrarna i filmen gör. Den enda vettiga människan verkar vara Anna, kvinnan som Alice pappa blir tilsammans med, bortsett från det faktum att hon har en affär med en gift man verkar hon sätta barnen främst och gör så gott hon kan.

 

Nu är det ju verkligen inte så att jag är emot skilsmässa. Jag tycker att man ska göra det som är bäst för än själv och för barnen. Ibland är det bäst att skilja sig och det är inget fel i det. Men man måste sköta det snyggt. Föräldrar som inte har förmågan att sätta sina barn i främsta rummet i alla lägen kanske inte borde ha barn...

Jaha, då tänkte jag plocka upp det här med bloggande igen. Blir ju lite sporadiskt när jag är i farten men nu känner jag för att prova igen. Har egentligen massa att skriva av mig om men känner att eftersom jag börjar kunna släppa det som hänt och blicka framåt så kanske det är dumt att riva i sår som inte blöder så att säga. Vet inte i vilken omfattning jag kommer sköta den här bloggen nu men det märker vi. Jag pluggar på och mår bra i alla fall så mormor och morfar kan sluta oroa sig när de läser detta :p.

 

Jag var påväg till farmor, inklämd  en lten bil. Det var sommar. Allt var mysigt och trevligt. BOOOMM!!! Så ringer klockan och vill att jag ska gå upp. Inte okej! Klockan är ju bara 6. Jag kommer döden dö av trötthet...

Mums och hjälp vad gott. Jag har inte ätit hummus sedan jag var i Indien för evigheter sedan men idga blev jag sugen när jag såg att det såldes burkar med hummus på Willys. Lite dåligt med vitlök var det i den köpta men bara att pressa i mer så blir den nästan lika bra som den vi åt i Varanasi nästan varje dag i en månad. Dock blev jag mätt så vet inte hur jag ska få i mig pizzan vi ska göra ikväll. Vilka i-landsproblem jag har...

 

Idag tog vi en långpromenad till netonnet där min kära platta gått hädan, fick dock ett tillgodokvitto som plåster på såren så med oss hem fick vi en ny livskamrat. Hen hör till arten samsung galaxy och är en mycket trevlig liten krabat. Föregångaren var ju döpt till plattis men vad den nya ska heta har jag ingen aning om. Den som lever får se!