AnnaWesterdahl

Nu är jag inne i en ny vecka from hell. Idag och imorogn är det tenaskrivning hela dagen. Har fått en underbar hemtenta där jag ska analysera lite barnböcker. Inte kul att göra under tidspress. På onsdag ska den in så tänkte bli färdig med allt imorgon så jag bara kan småpilla och fixa på onsdag och lämna in ett par timmar innan deadline. Brukar vara bra att göra det för väntar jag till sista stund pajar säkert datorn eller internet ger upp eller något anant hemskt.

På torsdag ska det hållas seminarium kring loggböckerna. Dessa ofantligt tråkiga skrivningar jag gjort ska jag läsa upp för en annan stackars student som inte kommer ha någon stans att gömma sig. Sedan ska vi diskutera eländet också. Men ska bli kul att höra någon annans tankar om böckerna vi läst.

På fredag är sista examinerande delen av den här kursen. Den multimodala skattkistan ska redovisas och där kan man lugnt säga att jag inte har en anning om hur det kommer gå. Fattar inte uppgiften eller hur det ska redovisas och ingen hjälp kan man få. Men det löser sig säkert på fredag.

Efter denna vecka ska jag ta helg. Sova. Äta gott. Kanske åka ner på stan. Vila upp mig. Allt för att klara av nästkommande delkurs. Men jag peppar mig med tankar om den kommande VFU'n och sommaren som är på intåg. ed lite sol i sinne ska man väl klara av även denna vecka...

Jag vet att många tycker att hela den här ta håret tillbaka grejen är överdrivet och att det tar för mycket fokus men hur kan en debatt ta för stor plats när den handlar om något så viktigt som självbild? Jag fattar att folk tycker att det är överdrivet eftersom de själva aldrig haft problem med sin självbild på det sättet eller inte fattar hur det påverkar unga människor. Jag läste i Metro igår om 10-åriga flickor som hör av sig till tjejjouren för att de känner sig som apor eftersom de har normalt med kroppsbehåring och de blev rädda när de såg reaktionerna på kvinnan med de orakade armhålorna på TV. Jag klandrar dem inte, själv har jag väldigt håriga lår och knän vilket jag varit väldigt medveten om som tonåring. Jag hade aldrig shorts när jag var 13-14 utan bara piratbyxor, bland annat på grund av mina håriga ben som jag aldrig lyckades raka ordentligt. (Har ni provat att raka knäna? Det är sjukt svårt och man bara skär sig hela tiden kan jag tala om...) Jag tycker därför att denna debatt tar för lite plats. Så länge det finns en enda tjej eller kille där ute som inte är nöjd med sin kroppsbehåring och som tror att man måste raka sig så behövs debatten. Hur kan man ta för mycket plats när man bara försöker hjälpa? Hur kan det vara överdrivet när det finns människor som faktiskt lider av att debatten inte förs? Vad ger dig rätten att döma?

Vet inte hur många av er som följer facebook-eventet "Ta håret tillbaka". Jag själv tycker att det är ett bra initiativ men blir lite konfunderad av endel av kommentarerna i eventet. Jag trodde att jag gick med i en grupp som talar för människors rätt att ha kroppshår om de så önskar. En grupp som förespråkar att man ska få välja själv och bestämma över sin egen kropp. Antingen är det jag som fattat fel eller så har några av de som lämnar komentarer gjort det eller så missuppfattar jag kommentattörerna. I alla fall, jag tycker mig kunna tyda ut av dessa kommentarer att de tror att gruppen handlar om att "tvinga" alla kvinnor att spara ut hår på ställen som kvinnor förväntas raka sig på. Detta tycker jag är helt absurt, för mig handlar kampanjen för det första om ALLA människor oavsett kön och det handlar om att få se ut som man vill och ha rätten att göra det utan att bli kränkt. Så jag hejjar glatt på eventet och tycker att det är ett bra initiativ!

Idag har jag så många krämpor att det är svårt att hålla koll på alla. Min rumpa har träningsverk vilket är det minsta av mina bekymmer kan jag glädja all med. Mina ben har benhinnesinflammation så ingen träning på några dagar för min del. Mina leder är trötta. Mitt bröst verker och har gjort det de senaste 3 dagarna. Livet är inte en dans på rosor kan man väl säga... Nu finns det säkert någon som undrar varför jag inte går till läkaren och det ska jag säga dig att det finns det inget bra svar på. Det luktar intensivvårdsavdelning, är det en giltig anledning? Går jag dit så är jag sjuk, en anna av mina brillianta anledningar. Det kostar pengar, som jag själv tydligen inte tycker att min hälsa är värd... Ja, ni förstår. Jag har iallafall varit på apoteket och köpt piller som kanske kan tänkas hjälpa. Fattade aldrig om det var piller som det dröjer ett par dar innan de verkar eller om man ska bli frisk direkt... Vi får se helt enkelt...

Idag har vi haft föreläsning med Aidan Chambers. Han är en skitcool snubbe som kan massor om läs- och skrivutveckling och inlärning. Jag rekomenderar starkt hans bok Böcker inom oss och omkring oss som är en av de bästa kursböckerna vi har haft än så länge. Idag handlade hans föreläsning om språk och läsning. Han pratade om hur språket utvecklas och lärs in och drog paralleller till hur läsning utvecklas och lärs in. Mycket intressant. Med sig hade Chambers Katarina Kvick som översatt hans böcker och hon demonstrerade hur ett boksamtal kan gå till för oss. Vi fick tillsammans läsa en bok och sedan prata om den så som Chambers förespråkar att man ska göra. Det var verkligen en inspirerande föreläsning!

Jag försöker och försöker förstå vad gruppuppgiften vi ska göra går ut på. Jag har provat allt bland annat har jag överastt akademiker svenskan till anna-svenska, diskuterat med klasskamrater, försökt börja i en ända och se om det klarnar och sist men inte minst har jag mailat och frågat läraren och fått ett svar som var ännu obegripligare. Hur ska jag veta vad jag ska göra när jag inte fattar och inte får hjälp? Nu har jag i alla fall börjat markera avsnitt i kursplanen i Svenska som jag tror att min grupp kan tänkas använda sig av. Ska skriva ut det och ta med till gruppen imorogn och se om de tycker att det hjälper. Jag har även skrivit upp böckerna som kan tänkas examineras i denna uppgift, tänkte att då har jag i alla fall något med mig till gruppmötet imorgon...

Idag fick jag även tillbaka min barnintervjuuppgift och det var ett fett stort G på den. Inte illa och en hel massa konstruktiv kritik som var formulerad sådär bra så man känner att man kommer ha hjälp av den i framtiden. Inte illa!

Att studenters ekonomi är fruktansvärt dålig är allmänt känt. Detta beror enligt många på för lite pengar från CSN och för höga hyror. Jag kan hålla med om att hyrorna är dyra, nästan 4000 i månaden för en liten etta på 27 kvadrat som inte ens innehåller ett kök, det är hutlöst. Men läget är bra så då betalar man... Vad jag inte förstår är var resten av studenternas pengar tar vägen. Själv har jag ju klarat mig fint mitt första år på högskolan genom att leva på bidrag och sparade pengar. Inte kan jag påstå att studietempot är så högt heller så hade jag velat hade jag kunnat dryga ut kassan med ett extrajobb, något jag tänker börja leta efter någon gång efter sommaren. Jag förstår inte mina klasskompisar ständigt dåliga ekonomi. Har man så dålig hand med pengar att hela CSN-lånet tar slut på en vecka kanske man ska göra sig en budget? Köp inte alla böcker nya, köp begagnat. Jag menar då inte begagnat som i på Campusbokhandeln som vi har här i Karlstad utan köp genom blocket, tradera, stubok.net, kurlitteratur.se och alla andra fina sidor man kan hitta på nätet. Jag vet att åtminstonde jag har sparat väldigt mycket pengar genom att göra på det sättet. Genom att göra en budget så ser jag vad jag har varje månad och vad som ska betalas vilket gör mig medveten om min ekonomi. Och visst tar det en massa extra tid att köpa böcker begagnat men det man sparar gör att det är värt det. Så alla studenter, sluta gnäll och skärp er!

Nu har jag inte känt för att blogga på evigheter. Inte för att det inte händer något i mitt väldigt intressantaliv utan för att jag har haft annat för mig. Käns som att jag står inför en del livsomvälvande beslut men inte vet varken ut eller in... Sådant som man måste tänka över i ensamhet och som gör att orken att blogga dör ut...